Allmänt
Veckans:
Hej!
Nu smäller det igång. I torsdags jobbade jag sista dagen på mitt trygga assistentjobb och nu har jag lättat vingarna och jobbar varannan vecka på Åsas gym, en blandad arbetsroll som minst sagt kommer innebära full fart och glatt humör. Jag har även pass kvar på gymmet här hemma där jag tränar tillsammans med mina glada deltagare. Sedan är jag ju egen med och det ska jag ta på finskorna för och kicka igång ordentligt nu.
Veckans bästa är såklart Lotta och Johannas Text om Fett:
Sömnbrist skadar mer än vi tror. Här är en sak som kan hända.
Livskick har inte mindre än TVÅ!? Nya, inspirerade bloggar:
Följ med Patrik i hans vardag och väg mot tävlingen Battle of Scandinavia 2012. Kost, träning och tankar som är väldigt lärorika och en upplevelse som man blir nyfiken på. Att bygga och träna inför tävlingar är inte det lättaste. Häng med på hans fantastiska resa.
Så har vi även Sandra Ett energipiller som person och man blir riktigt glad av att läsa hennes energifyllda blogg. Även hon är Zumbainstruktör och det vet vi ju att jag rådiggar!
Härlig vår står framför oss och härliga människor fortsätter att välla in i vår grupp. En Livskick i sin rätta benämning. Häng på!
Men jag faller också i ”perfektamänniskorärbättre-tänket.”
Jag gillar inte att höra att jag gör fel. Ändå vet jag att hur man än vrider och vänder på det hela så finns det alltid människor som inte alls är på samma stig som jag själv. That´s life.
Ibland blir man besviken och vill uppnå alla runt om nöjda. Vad händer? Jo, man försakar sina egna tankar och helt plötsligt står man och undrar vilka värderingar som är egna och vilka som är andras. Förvirrig skapas och allt bli pannkaka till sist. Man blir trött och kämpar på i en nästan berusad fart som inte är nyttig för vare sig kropp eller mål. 2012? Varför fortsätter det?
Varför inte bara slänga av sig västen med tyngder och skrika: LÅT MIG VARA MIG! Till kravkänslan som swischar runt bland oss. Gör vi det tillsammans så kommer den bli utskickad i rymden snabbare än en raket. Inga ideal kan hålla fast om man inte matar dem.
För det gör vi, tyvärr. Hur mycket vi än dokumenterar att så inte är fallet, så är vi där och nosar och drömmer ibland ändå.
Vi är ett original i oss själva. Vi har EN kropp som vi ska vara stolta över. Om man ser människor i andra former och ställen i livet så ska vi låta oss inspireras av dessa i stället. Våga prata, få idéer och suga in kunskap. För vi är alla olika och har där med olika tankegångar.
Hur härligt skulle det inte vara om vi i stället för att nå respekt i andras ögon i stället fokuserar på att få respekt i våra egna. Om du har en dröm så ja, jobba mot den, hur hårt som helst. Men det ska vara för att DU vill det och det ska vara för att DU mår bra av det.
var ödmjuk, förklara varför du lägger 110% på något och bry dig om de som bryr sig om dig.
Ställ dig själv den enkla frågan: Vill jag det här?
Jag vet vad och har startat en otrolig resa för att nå dit. Inte utan fel, misstag eller hårt arbete. Oh nej, de finns där och det är många av dem. Men jag har också lärt mig (och håller på att lära mig) att man får göra misstag, men ser vem som ser mig och man lär sig och gör bättre.
Ha ha ha, Johanna, OM jag känner igen mig!
Skrattade och nickade i medhåll. Jo men visst, egentligen ska man kanske inte skratta åt det men vad gör man inte? Jag skulle gå och vara arg som ett bi för så här är det nästan jämt för mig.
jag har till och med fått göra vissa regler för mig själv när det gäller megaviktiga saker. Som Plånbok, nycklar och mobil. ALLTID i jackan. Sladden till mobilen så att jag kan köra mina pass = ALLTID i ett visst fack i träningsväskan. Jo, den förvirring som uppstod en gång då jag lagt (hör och häpna) sladden i jackfickan!? jag vill inte vara med om den vilsna stunden igen. Biter på naglarna av skräck…
Tider till fritids och dagmammor OCH skolor är en katastrof. Vet ni, jag har gått över tröskeln till att personalen inte ens blir arga på mig längre. De liksom nickar lite medlidande och jag antar att de tänker att det får gå. Jag = hopplöst fall?
Skulle aldrig i mitt liv ens försöka mig på att genom skådespel försöka framstå som en perfektionist, nej jag skulle falla snabbare än en fågelskit. Så pinsamt det skulle bli! Nu när jag tänker efter. Så galet underhållande att se mig likt en världsvan superstar liksom glida in med auran av kunskap, säkerhet och tålamod. Ja, några meter då jag senare gör en Mr Bean och drar ner porslinet i knät, glömt stänga av mobilen och svettas överallt av att stora ringer och frågar: Vaaaaaar är min tjuga som låg på bänken!? kan ju diskuteras vidare.
Nej, jag gillar dock att vara mig själv. Min image är just mig själv, som jag är, här är jag. Trots att jag glömmer, ramlar, säger fel, skrattar åt fel saker o.s.v. Så enkelt att slippa gå in i roller och i stället få njuta av att vara sig själv.
I alla fall, BRA skrivet Johanna! Vi kan snubbla vidare som vi gör tycker jag (och skaffa redigt bra kalendrar).
Jag måste göra slut på något som känns bra, knivig sits…
Ibland blir det knivigt alltså. Ibland ställs man inför val som och måsten som inte alls känns rätt. Att följa magkänslan är min grej men att det jämt känns okej att göra det är en helt annan sak.
Men har man inte tid så har man inte. Jag har inte tid just nu och vet vad jag måste göra, tyvärr. Det gör ont men eftersom att detta ger mer ångest än energi så måste jag avsluta det, nu. Samtidigt som det gör ont så ger det en känsla av att jag tar kontroll. Jag tar äntligen kontroll över mitt liv och vet hur jag ska agera för att vara så stark som möjligt. Jag har mål och drivkraft, äntligen.
Det mig att tänka på något mycket allvarligare som runt om i världen just nu sker. Något jag själv gått igenom för några år sedan. Kroppsfixering och viktstress. Att ha känslan av kontroll när man lever med den sjukdomen är att gräva sin egen grav millimetervis. Om man känner att man har kontroll mitt i vikthetsen så är man livsfarlig. Kontroll betyder nämligen att det känns bra. Vad känns bra när man har en ätstörning? Jo, att vara hungrig och smal, helst ska det ha skett något på vågen varje morgon också. Helst ska huden på magen vara lite rynkig och kinderna lite, lite insjunkna. Benen över brösten ska synas och byxorna ska sitta löst. Även om modellen man har ska sitta tight så känner man sig fet som en valross om de gör det. Känslan av pösiga kläder som är märkta med minimal storlek är toppen i en ätstörningsdrabbad hjärna.
Alltså, det känns okej och man orkar leva på som vanligt. Man har kontroll och ingen märker att man är sjuk. Och vadå? Så länge man har det i chack så är det ju inget problem. Eller hur? Att leva på som vanligt kan hålla sig ett tag men sedan, sedan min vän är det ingen som missar att du är sjuk. Tvärtom så håller sig folk borta för att de blir rädda och inte vet hur de ska hjälpa dig. Du är som en levande bomb och hud, hår och ögon drabbas hårt. Dina ögon speglar hur du mår i alla tider, också nu. De är skrämmande påverkade av ditt lidande. Du kommer inte kunna dölja det i all framtid. Vet du? Det vill du inte heller. Din definition på lycka är fel och den måste rättas till för att du ska bli lycklig igen. Oftast börjar man faktiskt i fel ände.
Den som känner sig nöjd av att bara köra på så har en riktigt problematisk livssyn. Det är okej, det är okej att känna och må men man måste alltid försöka söka efter en förbättring som gynnar både kropp och själ. Är man insjuknad i en ätstörning så känns det underbart när man lyckats hålla sig undan mat i flera dagar. Hungern är en belöning och känslan av makt fyller upp tomrummet. Jag vet, jag vet att det känns skönt men jag vet också att det är fel och att man KAN ta sig ur detta grepp. För själen och kroppen dör sakta, sakta när man behandlar sig själv på det sättet. Rå sanning och jag kommer aldrig att ta lätt på den typen störning. Den är livsfarlig, that´s it!
Jag vet även att man kan bli bra. Att man kan njuta av livet och att man kan arbeta sig ifrån detta destruktiva beteende. Jag hade aldrig skrivit detta om jag inte var tvärsäker på att man kan bli frisk igen.
Mitt måtto är: Vi får kanske 80 år här på jorden, helst mer. Vad ska vi göra av den tiden? Jag ska i alla fall försöka klämma in njutning och hälsa i varje sekund. Problem som uppstår är till för att lösas, inte fastna i.
Lite ordning och mina bloggar!
Nämen hej hej hej! Hur är det? Jag ser att ni kikar in här och ni måste ju tycka att det är en helt ofattbart tråkig blogg det här.
Vet ni hur det ligger till? Jo, jag har femton bollar i luften som vanligt och har nu strukturerat upp det hela lite.
Camilla Livskick – den här bloggen med andra ord. Detta kommer vara en redaktörsblogg och här kommer det gottas i det jag jobbar med Livskick. Härligt va!? Om jag får som jag vill nu så drar jag till Johanna i helgen och det vill jag lova kommer att vara en Livskicksresa utan dess like.
Camilla ToppHälsa- Här har jag ju min andra blogg. Mycket bus och vardag …
Det börjar formas en egen utmaning i huvudet. Jag börjar nosa på något så får min kropp att hoppa höjdhopp av förväntan. Träningen i livet är något som skall förändras och utmanas hela tiden. Det ska vara roligt. Jag dansar loss på mina pass och det är min passion. jag älskar det och värdesätter det otroligt. Jag vill mer, mer , mer! Annat också…
Ni får se vad jag hittar på… fort. på blogg
Camilla Fitness-magazine- träningsbloggen om en galen morsa som är förälskad i träning! 
Stackars de som tycker att träning är pest och pina. Jag lider verkligen med dem. För den där härliga känslan efter träning är helt fenomenal! Den sprider sig som energi i kroppen och man vinner på alla sätt och vis. Den sitter kvar och ger en bestående effekt om man ”matar” den regelbundet.
Tränings”rutiner” innebär dock en helt annan sak för många människor. – NU ska jag komma igång! Gapar hon högt och går på fem pass första veckan, fyra nästa och tredje veckan hatar hon allt vad träning innebär. Vanligt? Oh ja… Been there… done that…
Så hur hittar man den där träningsglädjen jag talar om? Hur gör man?… forts. på bloggen.
Så! Följ bloggarna på bloglovin och häng med på resan. Nu börjar en ny tid som kommer att vara helt galen, festlig, spännande och underbar
Mitt liv just nu…
Jag har hundra saker i mitt huvud. Upp och ner, över, under, greppbara och till synes omöjliga. Ja, jag ser det inte som omöjligt, det gör jag inte med något, aldrig, det skulle förstöra hela min värld om jag hade det ordet i mitt vokabulär. Det är exakt sådan jag vill vara.
Där emot är det mycket jobb bakom så lite härligt vimmelkantig blir man allt.
Jag bloggar här och här. Jag kör pass i Zumba och Indoorwalking här, Jag bollar och finular med några roliga projekt här, träningen utmanar jag och utforskar massor för det blir bara roligare och roligare, hey, man blir ju starkare och starkare. Nu har jag varit sjuk i en vecka, eller ja… sista dagarna har jag varit nästan helt bra. Man ska ta det lite lugnt bara innan man drar igång. I kväll smäller det dock och jag har två pass Zumba! Som jag har längtat.
Jag flyttar i December till en lägenhet med fler rum och mindre hyra. Bra kap det där och det bästa av allt! LEKPLATS! Varannan vecka då trollen är hos mig så kan de då leka ute och bli riktigt smutsiga och trötta, precis som mina barn är byggda att vara. Åh, plus igen är att det finns badkar i den lägenheten. Kan det bli bättre?
Så, livet är just nu som att vara inne i en tornado. Inte en hemsk utan massor med roliga saker, mest roliga saker och lite skav så klart. Det ordnar sig, jag känner det i hela kroppen. Det här kommer att bli så jäkla bra att jag till sommaren kommer säga till mig själv:
Varför oroade jag mig? Jag hade kontroll
Välkommen!
Namn: Camilla Johansson
Ålder: Alldeles lagom
Bor: På Bästkusten
Familj: Fyra trollungar
Gör: Jobbar som redaktör på Livskick.nu, jobbar på gym med sälj och instruktör.
Tränar helst: Det som får mig att svettas.
Bloggar om: Vad som händer på Livskick och lite smått och gott. Finns även på Fitness-magazine.
