Den 12 januari, 2012
Jag gillar inte att höra att jag gör fel. Ändå vet jag att hur man än vrider och vänder på det hela så finns det alltid människor som inte alls är på samma stig som jag själv. That´s life.
Ibland blir man besviken och vill uppnå alla runt om nöjda. Vad händer? Jo, man försakar sina egna tankar och helt plötsligt står man och undrar vilka värderingar som är egna och vilka som är andras. Förvirrig skapas och allt bli pannkaka till sist. Man blir trött och kämpar på i en nästan berusad fart som inte är nyttig för vare sig kropp eller mål. 2012? Varför fortsätter det?
Varför inte bara slänga av sig västen med tyngder och skrika: LÅT MIG VARA MIG! Till kravkänslan som swischar runt bland oss. Gör vi det tillsammans så kommer den bli utskickad i rymden snabbare än en raket. Inga ideal kan hålla fast om man inte matar dem.
För det gör vi, tyvärr. Hur mycket vi än dokumenterar att så inte är fallet, så är vi där och nosar och drömmer ibland ändå.
Vi är ett original i oss själva. Vi har EN kropp som vi ska vara stolta över. Om man ser människor i andra former och ställen i livet så ska vi låta oss inspireras av dessa i stället. Våga prata, få idéer och suga in kunskap. För vi är alla olika och har där med olika tankegångar.
Hur härligt skulle det inte vara om vi i stället för att nå respekt i andras ögon i stället fokuserar på att få respekt i våra egna. Om du har en dröm så ja, jobba mot den, hur hårt som helst. Men det ska vara för att DU vill det och det ska vara för att DU mår bra av det.
var ödmjuk, förklara varför du lägger 110% på något och bry dig om de som bryr sig om dig.
Jag vet vad och har startat en otrolig resa för att nå dit. Inte utan fel, misstag eller hårt arbete. Oh nej, de finns där och det är många av dem. Men jag har också lärt mig (och håller på att lära mig) att man får göra misstag, men ser vem som ser mig och man lär sig och gör bättre.