Trött efter helgen och nyfiken på framtiden!
Den 26 december, 2011
Oj, det känns som om en ångvält kört över mig. Hur trött kan en människa bli?
Bäst att inte fråga en sådan fråga tror jag faktiskt. Samtidigt som jag är trött så har jag haft en helt fantastisk julhelg och det är jag överaskad och glad över. Innan så såg jag den som en ganska jobbig kommande stund. Jag menar första julen utan kidsen och allt det där. Gungandes i ett hörn, ensam och övergiven. Dramatisk? Jag?
Det blev en helt underbar helg i alla fall. Livet är ibland överaskande åt det bra hållet med. Oj, nu lät jag lite bitter va? Det är jag inte. Har bara haft små motgångar som ligger som små loppor runt om. Man bli så trött av sådant, eller hur?
Jag men vid det här laget så vet ju de flesta att jag är ganska enveten. Små, små motgångar som snarare försenar än förstör har gjort mig en aningens trött i hjärnan. Skulle behöva en egen livscoach tror jag minsann. Någon som gick in i mitt huvud och städade lite. Eller så löser det sig. Jag har snart en otrolig förändring i min jobbsituation och det gör mig alldeles överaktiv när jag tänker på det.
Tänk vad man kan åstadkomma om man bara ger sig jävel på något? Det får mig att undra… hur långt kan man gå? Missförstå mig inte nu. jag är väldigt nöjd med mitt liv men nyfikenheten kommer nog alltid att driva mig åt högre mål. Misstänker att jag är född sådan och hoppas att jag kommer att göra det noggrant och genomtänkt.
Johanna skrev en sak i ett mail här om dagen. Hon vet det mesta om mig och har kommit att bli en väldigt kär och viktig vän i mitt liv. Hon kan liksom sätta fingret på det jag menar fast inte riktigt får fram jämt. Hon skrev något i stil med : Om du bara kunde få fram i bloggen hur du är på riktigt.
Alltså, jag ljuger inte i bloggarna. Oh nej, jag vet bara inte hur mycket jag ska skriva eller om det handlar om ork. Är jag lat? Nja, knappast. Kanske bara lite orutinerad i att låta bli att sudda meningar. För det gör jag ofta. ”Kan jag skriva det här?” En tanke som ofta återkommer. Delete…
Äsch, vad jag svamlar. Nu ska jag läsa andra inspirerade bloggare en stund.
Du kanske gillar...
2 kommentarer
Skriv en kommentar
Välkommen!
Namn: Camilla Johansson
Ålder: Alldeles lagom
Bor: På Bästkusten
Familj: Fyra trollungar
Gör: Jobbar som redaktör på Livskick.nu, jobbar på gym med sälj och instruktör.
Tränar helst: Det som får mig att svettas.
Bloggar om: Vad som händer på Livskick och lite smått och gott. Finns även på Fitness-magazine.
Vet du, jag suddar aldrig en mening. Jag tror att det handlar om att inte tänka för mycket, utan bara låta det komma. Ibland så bara jag sprutar ur mig meningar och så slutar det med att det handlar om något helt annat i slutet än vad det gjorde i början. Tänk inte ”KAN jag skriva det här” för det kan du.
Ibland kan jag vara lite skraj bara när jag ska kolla mina kommentarer efter att jag skrivit ett sånt där ”borde jag verkligen publicera detta”-inlägg, men min gamla ”hata Lina”-klubb vet nog inte om att jag bloggar igen
Du är så klok och du har så rätt. Har tänkt massor på det här och ja, jag har kommit fram till att jag är den jag är och har INGET att skämmas över. Tänker för mycket är en skada jag försöker läka. Jo, jag analyserar och läser in alldeles för mycket. That´s it. Ändring på det nu.