Fan också, fan, fan, fan…

Ursäkta språket men idag är en tvättäkta skitdag.

När jag lämnade lilltjejen hos mamma så fick jag reda på att en släkting hade åkt in till sjukhuset med misstänkt stroke. Ok, han må vara gammal men det är inte speciellt ursäktade ok ändå.

Jag har ont i halsen och lite feber så jag fick strunta i Combaten. Vilket jag verkligen sett fram emot efter denna helg av frosseri och tung-i-kroppen-känsla.

Att vara sjuk är en skitkänsla, jag blir exakt så som folk skojar om karlar. Mest sur för att jag är så förnuftig och vilar när Camilla för några år sedan kunde kört på ändå. Jo, jag vet att det är smart men känslan av att komma på att man inte är odödlig suger stenhårt.

Men jag är inte bitter! Jag ser sanningen i vitögat och med lök, vatten och hopp så klarar vi denna söndag med.