Vissa dagar är vissa dagar…

Jag sätter mig i stolen som tillhör trädgårdsmöblerna. Jag låter solen värma mitt trötta ansikte och jag blundar. Jag luktar och känner sommarens söta och förföriska doft och jag tänker efter…

Vad är det som gör mig trött? Vad är det som gör mig lite slö i själen.

En varm vind smeker min bara hud och det känns som en kram. En varm och trygg kram av självaste naturen. Jag ser den och den ser mig. Det är så tyst, barnens lek hörs avlägset i små mumlande melodier av barnalek. De skrattar.

Jag öppnar kisande ett öga och ser ner mot sjön där två svanar precis har landat. Hur tänker de? Dessa vackra varelser som just nu doppar huvudet ner efter fisk. Hur ser de på livet? Reflekterar djur ens?

Jag lutar mig tillbaka igen och blundar. Så fort jag blundar så börjar hjärnan att radda upp allt jag borde göra. Det är tråkigt och omotiverat den presenterar listan av att-göra saker. Det fångar absolut inte mitt intresse.

Där var vinden igen, kramen som visar att tiden rullar på fast jag sitter still. Fast på ett bra sätt. Ibland är det inte så farligt att anpassa stunden efter viljan. Min vilja vill vila. En stund bara…

Vissa dagar är vissa dagar och det är helt okej.

Du kanske gillar...

Komma i form, komma i form rätt!

Nämen tjenare! Senaste update från mig.

Gråta är så befriande!

Jag måste göra slut på något som känns b...