Sorry
MEN, jag har massor att berätta där emot.
Här har det varit kräftfrosseri i fredag, jisses så gott det var! Jag älskar verkligen skaldjur. Vi åker till Grebbestad eller Smögen och inhandlar färska kräftor och sedan åker vi hem och mumsar.
På lördag var det 85-års kalas. Träffa familjen och tjata är inte fel det heller. Brukar bli många skratt och nu har vi ett stort härligt gäng med söta busungar ihop. God mat där med och tårtan efteråt var inte att leka med. Jag som inte gillar gräddtårta egentligen tog två gånger. (Som jag fick sota för det sedan, föda barn är lätt i jämförelse!)
Svägerskan tog två äldsta flickorna (Av alla våra 6 ungar tillsammans) och vi tog med oss resten hem. De gick en promenad och vi pysslade här hemma. Jag besökte min toalett och bestämde en gång för alla att strikt diet gäller för mig nu. Och med strikt diet menar jag inte tråkig mat utan sådan mat som min mage gillar. Det vill säga mycket nyttigheter.
Ja och så har vi fått tillökning i familjen! Kattungar! Oj så söta de är de små. Man blir ju så kelsjuk och riktigt längtar till de blir äldre så att man får gosa med dem.
Ja vad mer… idag har det varit både powerwalk och Zumba. Om jag har tid ska jag träna några Zumbalåtar till i kväll. Vill lära mig stegen till Shakiras – Hip´s dont lie. Grymt!
Sommaren är här säger jag bara! Energin med den och jag utnyttjar varje sekund av det. Det jag saknar är att barnen kanske kunde tänka sig att gå och lägga sig i tid med. Men, man kan inte få allt här i världen.
Kan man säga så?
Att man känner sig lite darrig i själen? Jag har det lilla problemet att det lätt blir så när jag kommer ur balans. Ibland har jag den där krypande ångesten i kroppen som får mig att tro att jag är mindre än en skogsmyra i en låda av skalbaggar.
Det liksom kryper i kroppen på mig och jag blir jätteledsen av minsta lilla negativa sak som kommer i min väg. Det behöver inte vara något elakt. Det kan vara att någon ifrågasätter nått, vips så vajar mina värderingar och jag antar att det kanske är jag som gör fel?
Jag saknar vänner som jag älskade att umgås med men inte gör längre. Jag saknar dem så att det gör ont i hjärtat ( jo jag kollade på foton förut). Tid? Var försvinner den?
Ja, ibland har man sådana här dagar och bästa sättet att ta sig igenom dem är att låta känslorna vara just som de är. I morgon är en annan dag.
Ett ganska lugnt (för mig för jag tog inte i) pass på gymmet. Kollade in de där snurriga stegen jag haft lite svårt för.
Oj oj oj vilket väder! Är det inte fantastiskt? Sommaren är här och jag hoppas att den stannar nu. Tänk om vi snart kunde bada också!
Igår var vi hos vänner och umgicks. Massor med sol och mat, skratt och badminton. Att springa barfota i gräset och jaga en boll har aldrig varit så skoj. Jag får sådan energikick, livskick!
Idag har jag sett på massor av bebisar ska du veta. Hästbebisar, hundbebisar och kattbebisar. Ljuvliga små nyfikna ögon möter mina och jag känner hur lyckan bubblar i bröstet.
Jag känner mig så oändligt tacksam som får ha det här i mitt liv. Det ger sådan energi att det är inte klokt.