Nyss hemkommen från detta. Sonens uppgradering till gult bälte. Det leende som pryder hans fina lilla mun är obeskrivligt. Han har pluggat, tränat och gjort sig förtjänt av detta,
Det stora ögonblicket
Det var en mycket stolt kille jag hade bredvid mig i bilen hem.
Vissa tuttarna, äta barnmat, vara suuuuuuuuperdeppig eller äckligt perfekt?
Sorry, jag kommer aldrig att bli någon bloggare som toppar listorna i så fall.
Dessa bloggar följer vi slaviskt. Eller vi och vi, de flesta följer de slaviskt. De toppar listorna på bloggtopp-sidor och håvar in både pengar och folks åsikter, OCH beundran.
Varför? Varför är det så tillfredsställande att se människor som är extrema åt det hållet? Varför följer många när något hemskt håller på att hända? Jo, jag är också där och läser i vissa av bloggarna och kollar läget, nyfikenhet.
Knasigt i alla fall men samtidigt så ser man vilket inflytande stora bloggare har i samhället. Små look a likes springer överallt, kläderna namnges efter vissa stora bloggare.
Bland dessa stora finns i alla fall Blondinbella. Jag är så imponerad av den tjejen alltså. Visst, hon må ha gjort bort sig (vem gör inte det?) några gånger men hon lever och lär efter erfarenheterna. Hennes företagsgrundande och Egoboost är succé.
Lady Dahmer är en annan skön människa åt ett annat håll. Hon vräker ur sig det som kommer och är rakt på sak i debatterna hon är delaktig i. Saklig, ärlig och spontan.
Sedan är det charmiga med att hon ät totalt befriad från ”Vad ska andra tycka”-åkomman. Nej, hon säger att hon inte är det MEN jag vill påstå att hon visst är det. Och det smittar! Jag blir glad, känner mig stark och motiverad när jag läst hennes blogg. Oavsett om det handlar om kvinnorätt eller om inlägget var en bild på henne och kidsen. Hon rockar!
Sedan finns det de som inte har lika många följare på bloglovin men som borde! Tjejer som inspirerar och VILL slåss för ett sundare Sverige där size zero inte är beundransvärt eller hetsbantning är en del av vardagen. Bort med det! Med kunskap och en peppande ton i inläggen vill jag såklart dra med Johanna och Petra i detta inlägg också.
Trenden kanske skulle kunna bli att man är vacker när man är sig själv? En sund kropp (de flesta ser när en kropp skriker efter hjälp oavsett om den är för liten eller för stor, för trött eller för sjuk, för hungrig eller för beroende).
Jag gör så gott jag kan, visst hänger ni på? Man måste vara många för att starta en ny tankegång.
KAN jag snälla få förslag på peppande bloggare från just dig! Vem gör dig glad i bloggvärlden? Vem vågar sätta ner foten och vara lite tvärtom?
Jag vaknar av att små, små värkar arbetar i min mage. Exakt på dagen beräknad (efter mens). Ett stort leende sprider sig i mitt ansikte för nu är det dags. Jag hade nyss vaknat upp ur en dröm där jag hade en liten flicka bredvid mig.
Den blivande storebrodern vaknade i rummet bredvid. Min lilla pojke på två år stod i spjälsängen och räckte sina små armar efter mig. Vi la oss och gosade en stund till i min säng. Värkarna jobbade försiktigt men punktligt. Ungefär fem minuter mellan var det och jag laddade inför det som skulle komma. Nu hade vi ett jobb, kroppen och jag.
Hade fått låna en fantastisk bok om Profylax av Anna Wahlgren. Jag var redo hela jag.
Vi gick ner och åt frukost, sa till Johan att han inte behövde åka till jobbet för nu var det dags. Stora och mellan masserade sin mammas rygg när värkarna kom och mamma masserade deras rygg i mellan värkarna. Vi var alla spända för det lilla efterlängtade livet som skulle komma alldeles strax.
Vid tolvtiden så kände vi (mest Johan och min mamma) att det var dags att åka till förlossningen. Värkarna gjorde ett bra jobb och kroppen var laddad till tusen. Andningen fungerade finfint och jag var laddad.
Inne på förlossningen mötte vi Barnmorskan Eva. Hon förstod exakt vad jag höll på med när hon hörde min lugna andning. Hon hoppade in som coach och mitt i de värsta värkarna hjälpte hon mig att fokusera.
Johan var som vanligt mitt syre, mitt lugn och min räddare i nöden. Med kramar, klappar, smekningar och dans så höll sig förlossningen lugn och fin hela vägen.
Så var det dags. Klockan 14.00 gjorde de så att vattnet gick, precis då kom första krystvärken. Eva tog på sig handskar men de kom inte att behövas för vid nästa krystvärk så sa hon åt mig att ta emot mitt barn.
Jag böjde mig fram och tog tag i henne, försiktigt så la jag henne på min mage och Eva kollade läget men det var med tårar i allas ögon. Lilla fina Emmy, 2905 g och 49 cm lång. Med massor av mörkt hår.
En sida av mig är att jag gärna vill ha saker gjorda. Jag kan vara lite väl rastlös och får ibland säga till mig själv på skarpen.
Saker har sin tid och det är något till och med jag respektera. Men visst kan det vara jobbigt ibland, jag erkänner det.
Men samtidigt är jag så oändligt tacksam för denna resa som kallas livet. Jag älskar när det är positivt spännande runt om mig.
Jag är mamma till fyra trollungar som gör mitt liv vackert och roligt, jag har den finaste karl i världen som jag än idag får fjärilar i magen av att se. Mina underbara djur som är charmiga som få. Jag är snart Zumbainstruktör, ja JOBBA med dans! Hur fantastiskt är inte det då?
Livskick går framåt och det är väl där jag är mest rastlös om jag ska vara ärlig. Jag vill ha en megafon som hörs över hela Sverige och skrika ut Livskicks budskap
Jag har mål som jag jobbar stenhårt för att nå men jag glömmer inte att njuta just NU heller.
Jag ute här om dagen. En fantastisk solnedgång klockan 22.30.
Ja, jag har ett godisbegär utan dess like idag! Det bara suger i magen efter lite sura nappar och sådana där platta, runda mjölkchoklad.
Förbereder fjäskrösten för min älskade, snygga, snälla, vackra, manliga karl (han kan ju kolla bloggen).
- Älsklingen, är du inte väldigt sugen på att åka till affären? Det hade väl varit en rolig tripp? Uppfriskande och så…
- NEJ
- Jaha ja, åka själv? Nej jag blev plötsligt bilallergisk och inte alls så sugen på godis längre.
Kan ha förbrukat alla: Jag åker till affären för dig älskling-gånger under mina graviditeter. Många barn = Många turer för att köpa bot för cravingshumör liksom.