24 Maj- 2004

Jag vaknar av att små, små värkar arbetar i min mage. Exakt på dagen beräknad (efter mens). Ett stort leende sprider sig i mitt ansikte för nu är det dags. Jag hade nyss vaknat upp ur en dröm där jag hade en liten flicka bredvid mig.

Den blivande storebrodern vaknade i rummet bredvid. Min lilla pojke på två år stod i spjälsängen och räckte sina små armar efter mig. Vi la oss och gosade en stund till i min säng. Värkarna jobbade försiktigt men punktligt. Ungefär fem minuter mellan var det och jag laddade inför det som skulle komma. Nu hade vi ett jobb, kroppen och jag.

Hade fått låna en fantastisk bok om Profylax av Anna Wahlgren. Jag var redo hela jag.

Vi gick ner och åt frukost, sa till Johan att han inte behövde åka till jobbet för nu var det dags. Stora och mellan masserade sin mammas rygg när värkarna kom och mamma masserade deras rygg i mellan värkarna. Vi var alla spända för det lilla efterlängtade livet som skulle komma alldeles strax.

Vid tolvtiden så kände vi (mest Johan och min mamma) att det var dags att åka till förlossningen. Värkarna gjorde ett bra jobb och kroppen var laddad till tusen. Andningen fungerade finfint och jag var laddad.

Inne på förlossningen mötte vi Barnmorskan Eva. Hon förstod exakt vad jag höll på med när hon hörde min lugna andning. Hon hoppade in som coach och mitt i de värsta värkarna hjälpte hon mig att fokusera.

Johan var som vanligt mitt syre, mitt lugn och min räddare i nöden. Med kramar, klappar, smekningar och dans så höll sig förlossningen lugn och fin hela vägen.

Så var det dags. Klockan 14.00 gjorde de så att vattnet gick, precis då kom första krystvärken. Eva tog på sig handskar men de kom inte att behövas för vid nästa krystvärk så sa hon åt mig att ta emot mitt barn.

Jag böjde mig fram och tog tag i henne, försiktigt så la jag henne på min mage och Eva kollade läget men det var med tårar i allas ögon. Lilla fina Emmy,  2905 g och 49 cm lång. Med massor av mörkt hår.

Du kanske gillar...

Komma i form, komma i form rätt!

Nämen tjenare! Senaste update från mig.

Gråta är så befriande!

Jag måste göra slut på något som känns b...