Min sjukvecka fortsätter

Jag fortsätter att gå hemma och vagga. Jag börjar få dåndimpen, bli rubbad, sätter mig snart i ett hörn och gungar av överskottsenergi men får inte utlopp för den.Lite gungning hjälper inte, har lust att spendera fem timmar i gymmet, två i skogen och tio på hästryggen. Sen hade jag kanske varit trött.

Jag vill svära, skrika och gråta. Men om jag svär får jag böta (dottern är väldigt känslig mot fula ord) så jag viskar det tyst in i min kudde. Där ingen hör, bara jag och mina fula ord som känns en aning befriande när de kommer ut.

Sen rycker jag upp mig och tänker igenom situationen en stund. Jag ser framför mig vad jag måste göra för att ta mig ur det och planerar i huvudet var jag ska börja. Onsdag får jag lite hjälp av doktorn och sedan är det upp till mig.

Pussar och kramar är bättre än antibiotika och hur mysigt är det inte när man får en knubbig liten hand på kinden? Kärlek från ett barn och äran att bara få vara runt dem.

Jag fixar det mesta, detta  med. Det tar bara lite längre tid än jag hade planerat. Ja, det är ett känt fenomen att när Camilla bestämt sig för att något ska vara över så är det över. Frisk och ingen mer diskussion!

Så är det inte alltid och även jag får finna mig i detta.

Caarpe AB är startat och Livskick är i full gång. Jag känner mig oövervinnerlig med mina kära kollegor och det är en fantastisk känsla. En känsla som jag somnar med och en känsla som jag vaknar med. Starkaste lyckopillret i världen är att känna sig som om man klarar allt.

Snart så, snaaaaaaart!

Du kanske gillar...

Komma i form, komma i form rätt!

Nämen tjenare! Senaste update från mig.

Gråta är så befriande!

Jag måste göra slut på något som känns b...