Jag fortsätter att gå hemma och vagga. Jag börjar få dåndimpen, bli rubbad, sätter mig snart i ett hörn och gungar av överskottsenergi men får inte utlopp för den.Lite gungning hjälper inte, har lust att spendera fem timmar i gymmet, två i skogen och tio på hästryggen. Sen hade jag kanske varit trött.
Jag vill svära, skrika och gråta. Men om jag svär får jag böta (dottern är väldigt känslig mot fula ord) så jag viskar det tyst in i min kudde. Där ingen hör, bara jag och mina fula ord som känns en aning befriande när de kommer ut.
Sen rycker jag upp mig och tänker igenom situationen en stund. Jag ser framför mig vad jag måste göra för att ta mig ur det och planerar i huvudet var jag ska börja. Onsdag får jag lite hjälp av doktorn och sedan är det upp till mig.
Pussar och kramar är bättre än antibiotika och hur mysigt är det inte när man får en knubbig liten hand på kinden? Kärlek från ett barn och äran att bara få vara runt dem.
Jag fixar det mesta, detta med. Det tar bara lite längre tid än jag hade planerat. Ja, det är ett känt fenomen att när Camilla bestämt sig för att något ska vara över så är det över. Frisk och ingen mer diskussion!
Så är det inte alltid och även jag får finna mig i detta.
Caarpe AB är startat och Livskick är i full gång. Jag känner mig oövervinnerlig med mina kära kollegor och det är en fantastisk känsla. En känsla som jag somnar med och en känsla som jag vaknar med. Starkaste lyckopillret i världen är att känna sig som om man klarar allt.
Snart så, snaaaaaaart!
Jag funderar lite på olika beslut som jag ska ta. Jag överväger noga och smakar på alternativen. Jag är glad att jag tvingas ta dessa slags beslut för det betyder att jag har en ljus framtid att gå in i. Om man nu vågar spå framåt menar jag. Att jag KAN ta beslut och bara det?!
Jag vill dämpa eller korta ner alternativen för att göra ett så bra jobb som möjligt med det jag väljer.
Får man känna sig smart och förutspående? Får man vara stolt över att man minimerar alternativ men presterar högre? Jag är det i alla fall! Jag är glad att jag är en sådan där som lärt mig att i vissa delar av mitt liv så måste jag tänka efter före.
Vissa saker vill jag onekligen göra fast kommer det att ge mig det jag vill? Kommer det hårda arbetet resultera i den framgång jag önskar eller är det bara en kul grej?
Kan det vara så att jag har klättrat ett steg på vuxenstegen? Jag som alltid har slängt mig in i saker för att de verkar vara roligt. Jag som hellre tagit tag i hundra projekt för att jag kan men inte riktigt tänkt på målet med de olika åtaganden jag serverats. Kan det vara så att jag börjar tänka efter före?
Jag har några beslut att fatta. Jag lär min ännu en sak och stoppar in den saken i min egen samlarbok.
Hur kan man tappa så snabbt när det tar sådan tid att bygga upp?
Under dessa två sjukdomsmånaderna så har jag blivit en blobb. En oformlig, svag, icke vig blobb. Min kropp känns så i alla fall och det är skitjobbigt!
Jag funderar på varför man så snabbt raseras när det tar veckor att bygga upp kondition och styrka? Men jag antar att det är därför man ska hålla igång hela tiden och att kroppen behöver röra på sig för att må bra.
Urdåligt kort men det får duga idag. Min stora kille brukar jag orka utan svårigheter. Nu hade jag nada muskler kvar.
Ser fram emot att bli frisk och träna fram min kropp igen! Lovely!
Nu har jag tagit tag i saker jag skulle ha gjort i veckan. Så fredagskvällen ska bli stationerad i soffan och råmys står på schemat.
Hej hallå!
Dagarna går snabbt som attan och jag hinner inte med riktigt. Håller på at ta tag i mitt hem och städar lite.
Ni som gillar Livskick på Facebook har säkert sett att vi söker skribenter. Jag ville bara tala om det här med och om du bor här på västkusten hojtar jag extra högt! Det skulle vara roligt att samla några på denna sidan av Sverige med, ett Livskicksgäng här med som träffas.
Skicka ett mail till johanna@livskick.nu och snacka med henne.