Den 30 december, 2010
Jag har ganska bra koll på min kropp nu för tiden. Den är en tålig maskin som klarar av det mesta faktiskt.
Jag är stolt över min kropp. Den är en snäll och tålmodig och ganska stark vän. Men en sak den har börjat att signalera är när den håller på att braka ihop.
Visst låter det allvarligt? Det är det inte för jag låter det nämligen inte bli det. Jag har lärt mig att lyssna på det otroligt tydliga språk en kropp pratar med sin själ. Det är ganska idiotiskt att köra på som om man inte anade att man egentligen kanske skulle stanna upp. Sömn, hunger, lugn, rop på lugn.
Ja en god natts sömn eller en lästimma på kvällen. Koppla av när kroppen ber dig för det ingen som tackar dig sen när du kört slut på dig helt. Det är bara du som ligger pall och ojar dig.
Lyssna, se över, och njut av att kunna ta lite ledighet ibland. Det är bara så osmart och skittöntigt att köra på fast kroppen smärtar. Lär dig tyda signalerna, var uppmärksam och lär dig din kropps språk. Du får mer gjort i livet då.