Jag har under några veckors tid fått upp ögonen för något. Något fantastiskt och som man bara vill ha mer av. Nämligen sig själv
Man ska vara sig själv, man ska se till sig själv och man ska se möjligheterna i livet.
Väldigt skönt! Sedan är det väldigt skönt att lova sin kropp att försöka göra det bästa för den och huvudet. Just gonna be me!
Många olika känslor fyller denna kroppen vissa perioder. Kan det vara utvecklingsfaser? I livet går man igenom dessa och som min mormor alltid sa så är vi en familj med konstnärstemprament utan dess like!
Det är skönt! Det är utvecklande och jag lär mig varje dag.
Jag skrev ett inlägg om min nyvunna kunskap om mig själv på andra bloggen.
Man har perioder i livet då man upptäcker och lär sig om sig själv, denna är ganska angenäm faktiskt!
Jag ”dippar” en kväll och vaknar med ny styrka. Det är jag, jag är sådan och man ska vara sig själv!
Får man känna så? Får man känna att man är trött på att alla timmar på dygnet ha någon runt sig? Krav, respekt, ork!
Får man känna så ibland utan att vara otacksam? Att någon moraltant ska tala om for mig att man inte alls får känna sig som en häst inträngd i ett hörn.”Du har själv skapat situationen”.
Man får inte känna så där. Man ska vara tacksam och vara jäkligt tyst när man är trött och sliten. Jag är inte slut jag är bara inte ensam! Jag är jäkligt trött på att inte få vara ensam och tänka! Det är en tornado i huvudet och att jag vill vara ensam betyder inte att jag vill välja bort något i mitt liv. Jag är grymt välsignad med mina barn och allt runt om MEN, men, men ,men jag måste få reda ut mitt huvud med.
Jag är inte otacksam, otillräcklig eller borta. jag vill bara vara ensam en stund.
I morgon är en ny dag! Jodeliohoho!