Dagens fråga: Hur barnslig får man va?

JÄTTE barnslig!

Jag och min lillebror är extrema när vi sätter igång. Skrattar så vi tjuter oavsett om det är att vi härmar dialekter eller snurrar in på ”hur skulle det va om”-diskussioner.

Eller när vi är på gymmet och leker slowmotion på crosstrainern (baywatch) med tillhörande ansiktsuttryck. Ja, vi är 27 och 24 men vadå?

Skoj är det i alla fall! Rappa i käften är vi begåvade med också så vi kan hålla på i timmar. Grimaser och skämt, forskande i eventuella sinnesstämningar och sång kan bli en komedi när vi sätter igång.  Skratt förlänger livet så det är ju positiva hälsoeffekter där med.

Mina barn är av samma skrot och korn. Min äldsta kan härma ”gubben Gösta” och hoppa till ”åttabarns mamman Svea som är en bläckfisk när hon hinner allt” (Otroligt roliga rollfigurer, hon är en liten skådespelare).

När vi sjunger så är det ofta Disneys rivigaste sånger som vi ljuda ut i höga toner samt dans.

Jag skulle aldrig klara att vara allvarlig och ”vuxen” hela tiden. Allvar är det redan mycket av så jag menar varför inte bara släppa loss när man kan?

Barnslig är man nog hela livet och det ska man vara med stolthet. Riv av ”Du har aldrig haft en vän som jag” av Anden i Aladdin nästa gång du diskar så ska du få se på nytta med nöje.

Jag tror på komedi och skratt, barnslighet och fnatt!

Du kanske gillar...

Komma i form, komma i form rätt!

Nämen tjenare! Senaste update från mig.

Gråta är så befriande!

Jag måste göra slut på något som känns b...