Om mig
Jag heter Camilla och välkommen hit till min hörna av internet. Här skriver jag om allt mellan himmel och jord, ibland mer. Jag har fyra trollungar och att vara mamma är ett äventyr i sig. Jag älskar äventyr och jag älskar möjligheter,...
Camillas pepp
Behöver du en rejäl kick för att komma igång med dina planer? Jag hjälper dig att nå dina mål. Du kanske vill börja träna, sluta röka, gå ner i vikt eller bara tänka annorlunda för att leva ett sundare liv – jag ger dig...
Nämen tjenare! Senaste update från mig.
Hej!
Hoppas att ni har det superskönt i sn…ja, snö ser vi ju inte röken av här i alla fall men januari börjar äntligen bjuda på några minusgrader och sol. Tänk om vi får tidig vår och en lång härlig sommar detta året! Det hade varit en härlig överraskning.
Vi har en ny bloggare på Livskick! Patrik. Han ska ta med oss på resan fram till tävlingen: Battle of Scandinavia där han ska tävla i Classic Bodybuildin. Han skriver om förberedelserna, träningen och sin egen vardag. Följ och lär!
Jag har startat upp Facebooksidan Be Great. Be You. Be Great. Be You… precis som det står. Ju mer jag möter människor i mina jobb, ju mer inspirerad blir jag till att skapa en rejäl boost för självförtroenden. På mitt jobb som instruktör på gymmen får jag äran att träffa på massor med människor. Vet ni? Jag ryser av välbehag när jag hör hur kloka och inspirerade de är. Jag tror att självkänsla kommer byggas i raketfart om fler och fler skriker. Vi gör det tillsammans! Har du drömmar? Mål? Förändringstankar? Vad väntar du på? NU är alltid rätt tidpunkt. Varför vänta? Det går ju ytterligare en dag då…
Det ska vara ett skönt ställe där ALLA känner att de platsar. Oavsett Elittränare till mammalediga, nyfikna och framför allt dig som vill hitta inspiration till att utforska vad DU vill, vad DU kan nå och våga kavla upp ärmarna och säga DIN mening.
Vad som händer just nu i mitt liv.
Ja, jag skriver dagligen på Fitness-magazine bloggen och ToppHälsa bloggen. En liten update här är på sin plats också. Nu när jag börjar få ordning på livet i huvudet också 
Jag börjar jobba hos Åsa V5. På Atlantica Joy kommer jag att springa runt i receptionen, köra olika pass, jobba med sälj och marknadsföring. Och jobba i träningskläder! (Ett härligt mål jag haft under en längre tid. Att ha ett jobb där jag får gå till jobbet i träningskläder). varannan vecka kommer jag vara på plats på Atlantica joy och varannan vecka hemma där jag jobbar även där med Atlantica men också med Livskick och lite nystartade projekt. Mycket är det som ska falla på plats nu och jag kan inte skvallra om allt så jag tar lite i taget.
Jag tränar som aldrig förr och går med konstant träningsvärk Faktiskt så har jag vigt denna helgen åt stillhet för att kroppen ska få komma i kapp. Fantastiska, fina kropp som står ut med min envishet och hunger efter mer!
Det var lite om nuläget. Hur är det med dig?
PT-tips och verklighet…
Får några år sedan kom jag på att jag ville komma i form och bli hälsosam. Jag slutade röka och började träna. Japp! Mot mina drömmars mål och allt vad det betydde. När jag satte igång minns jag känslan av att vara oövervinnerlig och peppen taggade som rusande eld i blodet.
Efter några månader så fattar jag att inget hände och osunda tankar tog mer och mer plats i huvudet. (En annan historia som skrivs om en annan gång. Jag blev sjuk)
I alla fall. Allt det där med rätt mat, mat och träning, mål och realistiska målsättningar var borta. Kvar fanns bara galen träning, tårar och minimalistiskt med mat. Mat gör mig fet? Eller? Trodde jag.
Jag hade ju gjort ett bra val i livet och skulle väl få belöning för detta. Att jag valde en väg av att slå samman precis alla dieter, piller och motion var INTE en genväg. Det gjorde att jag rasade. Jag hade behövt hjälp Big time!
Jag är ingen dum människa. Men falla för genvägar och löften om snabba resultat är enkelt. Osunda tankar kan ta skruv utan att man ens märker det och vips står man med avsmak framför spegeln och mobbar sin kropp. Bra för motivationen? Knappast!
Men jag faller också i ”perfektamänniskorärbättre-tänket.”
Jag gillar inte att höra att jag gör fel. Ändå vet jag att hur man än vrider och vänder på det hela så finns det alltid människor som inte alls är på samma stig som jag själv. That´s life.
Ibland blir man besviken och vill uppnå alla runt om nöjda. Vad händer? Jo, man försakar sina egna tankar och helt plötsligt står man och undrar vilka värderingar som är egna och vilka som är andras. Förvirrig skapas och allt bli pannkaka till sist. Man blir trött och kämpar på i en nästan berusad fart som inte är nyttig för vare sig kropp eller mål. 2012? Varför fortsätter det?
Varför inte bara slänga av sig västen med tyngder och skrika: LÅT MIG VARA MIG! Till kravkänslan som swischar runt bland oss. Gör vi det tillsammans så kommer den bli utskickad i rymden snabbare än en raket. Inga ideal kan hålla fast om man inte matar dem.
För det gör vi, tyvärr. Hur mycket vi än dokumenterar att så inte är fallet, så är vi där och nosar och drömmer ibland ändå.
Vi är ett original i oss själva. Vi har EN kropp som vi ska vara stolta över. Om man ser människor i andra former och ställen i livet så ska vi låta oss inspireras av dessa i stället. Våga prata, få idéer och suga in kunskap. För vi är alla olika och har där med olika tankegångar.
Hur härligt skulle det inte vara om vi i stället för att nå respekt i andras ögon i stället fokuserar på att få respekt i våra egna. Om du har en dröm så ja, jobba mot den, hur hårt som helst. Men det ska vara för att DU vill det och det ska vara för att DU mår bra av det.
var ödmjuk, förklara varför du lägger 110% på något och bry dig om de som bryr sig om dig.
Ställ dig själv den enkla frågan: Vill jag det här?
Jag vet vad och har startat en otrolig resa för att nå dit. Inte utan fel, misstag eller hårt arbete. Oh nej, de finns där och det är många av dem. Men jag har också lärt mig (och håller på att lära mig) att man får göra misstag, men ser vem som ser mig och man lär sig och gör bättre.
Veckans tips på webben
Livskicks färska artiklar som får dig i härlig kom-igång-anda!
Johanna tycker till! Att rasa i vikt är aldrig en hälsosam livsstilsförändring.
PT-Peters blogg: Har du gått upp 15 kilo på 20år, tänk då vad mycket du begär av kroppen av att sedan gå ner lika mycket på 4 veckor…
Vardagligt KAN bli sjukligt,min andra blogg. Är allt en ätstörning? Nej, men mycket är bra nära.
Yiyah ryter ifrån. Rasism ska INTE accepteras.
Topphälsa.se: Är du en viktpendlare? Här får du sex succétips för dig som vill hålla en mer jämn vikt!
Mycket angående vikt och syn på det. Varför? Jo för att jag är trött på att det lyfts fram så mycket quickfix och galenskaper. Japar de högt ska jag gapa högre.
God fortsättning!
Trött efter helgen och nyfiken på framtiden!
Oj, det känns som om en ångvält kört över mig. Hur trött kan en människa bli?
Bäst att inte fråga en sådan fråga tror jag faktiskt. Samtidigt som jag är trött så har jag haft en helt fantastisk julhelg och det är jag överaskad och glad över. Innan så såg jag den som en ganska jobbig kommande stund. Jag menar första julen utan kidsen och allt det där. Gungandes i ett hörn, ensam och övergiven. Dramatisk? Jag?
Det blev en helt underbar helg i alla fall. Livet är ibland överaskande åt det bra hållet med. Oj, nu lät jag lite bitter va? Det är jag inte. Har bara haft små motgångar som ligger som små loppor runt om. Man bli så trött av sådant, eller hur?
Jag men vid det här laget så vet ju de flesta att jag är ganska enveten. Små, små motgångar som snarare försenar än förstör har gjort mig en aningens trött i hjärnan. Skulle behöva en egen livscoach tror jag minsann. Någon som gick in i mitt huvud och städade lite. Eller så löser det sig. Jag har snart en otrolig förändring i min jobbsituation och det gör mig alldeles överaktiv när jag tänker på det.
Tänk vad man kan åstadkomma om man bara ger sig jävel på något? Det får mig att undra… hur långt kan man gå? Missförstå mig inte nu. jag är väldigt nöjd med mitt liv men nyfikenheten kommer nog alltid att driva mig åt högre mål. Misstänker att jag är född sådan och hoppas att jag kommer att göra det noggrant och genomtänkt.
Johanna skrev en sak i ett mail här om dagen. Hon vet det mesta om mig och har kommit att bli en väldigt kär och viktig vän i mitt liv. Hon kan liksom sätta fingret på det jag menar fast inte riktigt får fram jämt. Hon skrev något i stil med : Om du bara kunde få fram i bloggen hur du är på riktigt.
Alltså, jag ljuger inte i bloggarna. Oh nej, jag vet bara inte hur mycket jag ska skriva eller om det handlar om ork. Är jag lat? Nja, knappast. Kanske bara lite orutinerad i att låta bli att sudda meningar. För det gör jag ofta. ”Kan jag skriva det här?” En tanke som ofta återkommer. Delete…
Äsch, vad jag svamlar. Nu ska jag läsa andra inspirerade bloggare en stund.
Ha ha ha, Johanna, OM jag känner igen mig!
Skrattade och nickade i medhåll. Jo men visst, egentligen ska man kanske inte skratta åt det men vad gör man inte? Jag skulle gå och vara arg som ett bi för så här är det nästan jämt för mig.
jag har till och med fått göra vissa regler för mig själv när det gäller megaviktiga saker. Som Plånbok, nycklar och mobil. ALLTID i jackan. Sladden till mobilen så att jag kan köra mina pass = ALLTID i ett visst fack i träningsväskan. Jo, den förvirring som uppstod en gång då jag lagt (hör och häpna) sladden i jackfickan!? jag vill inte vara med om den vilsna stunden igen. Biter på naglarna av skräck…
Tider till fritids och dagmammor OCH skolor är en katastrof. Vet ni, jag har gått över tröskeln till att personalen inte ens blir arga på mig längre. De liksom nickar lite medlidande och jag antar att de tänker att det får gå. Jag = hopplöst fall?
Skulle aldrig i mitt liv ens försöka mig på att genom skådespel försöka framstå som en perfektionist, nej jag skulle falla snabbare än en fågelskit. Så pinsamt det skulle bli! Nu när jag tänker efter. Så galet underhållande att se mig likt en världsvan superstar liksom glida in med auran av kunskap, säkerhet och tålamod. Ja, några meter då jag senare gör en Mr Bean och drar ner porslinet i knät, glömt stänga av mobilen och svettas överallt av att stora ringer och frågar: Vaaaaaar är min tjuga som låg på bänken!? kan ju diskuteras vidare.
Nej, jag gillar dock att vara mig själv. Min image är just mig själv, som jag är, här är jag. Trots att jag glömmer, ramlar, säger fel, skrattar åt fel saker o.s.v. Så enkelt att slippa gå in i roller och i stället få njuta av att vara sig själv.
I alla fall, BRA skrivet Johanna! Vi kan snubbla vidare som vi gör tycker jag (och skaffa redigt bra kalendrar).
KOLLA in Johannas blogg. Intervju.
Denna otroliga kvinna är jag stolt över att vara affärspartner och vän med.
You go girl!
